För allt här i livet tackar vi varandra. Om jag skulle få en present skulle jag tacka den som har givit mig presenten. Om någon bjuder dig på något så tackar du denna person. Det är oartigt att inte tacka, det skulle till och med göra person sur om du inte skulle tacka.

På samma sätt måste vi även tacka vår Skapare, Allah. Allah säger; Och bevara Mig i minnet, så skall Jag minnas er; var Mig tacksam och förneka Mig inte! [2:152]

Varför ska du tacka Allah? Därför att Allah har gett dig massor med gåvor som du inte kanske har tänkt på. Har du någonsin reflekterat kring det som Allah har ärat dig med, som Allah har urskilt dig med från alla andra, som Allah har lyft upp dig med över andra skapelser?

” Gud skänker Sitt goda i överflöd till den Han vill.” [24:38]

”VI HAR sannerligen gett dig det goda i överflöd!” [108:1]

Vi kommer aldrig någonsin kunna räkna upp alla gåvor som Allah har givit oss. De är många i antal och omöjliga att räkna. Allah säger: ”Han ger er något av allt det som ni ber Honom om, och om ni ville räkna Guds välgärningar, skulle ni aldrig kunna precisera deras antal. Men människan är sannerligen alltid beredd till förnekelse och synd och djupt otacksam! ”[14:34]

Min syster, du kan lägga dig om nätterna utan att oroa dig över att en bomb skall falla ovanför ditt huvud, utan att någon ska bryta sig in i ditt hus och våldtag dig. Detta händer med våra muslimska systrar i andra länder. Tänk på de länder där det är krig just nu. Tänk på barnen i Palestina som inte känner till ordet säkerhet. Från den dagen då de föddes har de hört bomber falla över dem, till den dag då de dör av en bomb som faller på dem! Du har fått en gåva av Allah, säkerheten.

Tänk på att du kan varje dag äta dig mätt och nästa dag vakna upp utan att oroa dig för om du kommer att hitta mat i kylskåpet. Att dricka kallt vatten är en självklarhet för dig. Det finns människor som har sjukdomar som inte tillåter dem att äta det som de vill. Tänk dig själv ha en mjölk allergi. Hur mycket hade detta inte begränsat ditt liv? Ingen mjölk, ingen ost, smör, kakor, tårta…

 Troende! Ät av de goda ting som Vi skänker er för ert uppehälle och tacka Gud, om det är Honom ni [vill] dyrka. [2:172]

Se på dig själv! Du kan se, höra, tänka med en frisk hjärna. Du kan gå, känna och ta på saker. Du har fått ett vackert utseende. Du har en god hälsa. Har du ägnat en tanke någon gång över hur frisk och stark du är. Det finns människor som har hjärtproblem, magproblem, njurproblem. Det finns människor som varannan dag måste åka in till sjukhuset för att rena deras blod, för att deras kropp inte klarar av att göra detta på egen hand. Medan du sitter här och lyssnar på mig och din kropp sköter det helt själv, utan att du ens är medveten om det. Allah har ärat dig med dessa gåvor!

Gud förde er ut ur era mödrars sköten, ovetande om allt, och gav er hörsel, syn och hjärta; kanske känner ni tacksamhet [mot Honom]. [16:78]

Du har fått ALLT i världen. Nu tänker du, nej jag har inte fått allt i världen. Jag är inte rik och jag lever inte i lyx. Då ställer jag frågan till dig; skulle du byta ut dina ögon mot hela världen och det som den innehåller? Skulle du ge bort dina ben för en stor palats med guld, lyx, bilar osv.?

Jag tror inte det, dina ögon och dina ben är mer kära hos dig än denna värld och det som den innehåller.

Vem har gett dig din syn, hörsel och hjärta? Bör du inte tacka Allah för allt detta? Förtjänar inte Allah ett tack från dig för att Han har varit barmhärtig mot dig och gett dig så mycket i denna värld? Min syster, om du är den som inte tackar Allah, om du är den som har glömt bort Allah, så ägna en tanke åt detta, reflektera kring de gåvor som Allah har ärat dig med! Allah säger: de känner till Allahs gåvor och de förnekar dem.

Hur tackar man Allah?

Att tacka Allah är en viktig dyrkan som utförs med hjärtat, tungan och med kroppsdelarna. Du tackar Allah med hjärtat när du erkänner/känner till det som Allah har gett dig. Du bekräftar i ditt hjärta att Allah är den som är Givaren till allt som du har fått. Profeten Musa a.s sa en gång; Oh Allah jag vet inte hur jag ska tacka dig för allt som du har givit mig? Och Allah sa; du gjorde det precis, genom att erkänna att alla gåvor är från Mig.

Det är obligatoriskt att tacka Allah med hjärtat. Den som tillskriver dessa välsignelser till någon annan än Allah har begått otro (kufr).

Du tackar Allah med tungan genom att yttra/nämna Allah med din tunga. Ett sätt är när du äter, så säger du ”Bismillah” och när du har avslutat din måltid säger du ”Alhamdulillah”, du tackar Allah för måltiden. Att du nämner Allah i alla stunder i livet, inte bara när du har det svårt. Många människor kommer ihåg Allah bara när de blir sjuka eller när de får problem. Ett annat sätt är i bönen, då vi minst 17 gånger om dagen reciterar kapitel Al- Faiha; Alhamdulil-llahi rabbil ’alamiin; Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre [1:2]

Det återberättas att Anas ibn Malik sa: Allahs budbärare saw sa: "Allah är nöjd med en person som äter mat och som sedan prisar Honom för det, eller som dricker någon dryck och sedan prisar Honom för det."( Muslim)

Det berättas från 'Umar ibn' Abd al-'Azeez (må Allah vara barmhärtig mot honom) att han sa: Påminn varandra om välsignelserna, för att nämna dem är tacksamhet. 

Du tackar Allah med kroppsdelarna genom att du använder dem till att dyrka/lyda Allah. Att du läser koran med synen som du har fått, att du lyssnar på det som är halal med öronen som du har fått osv. Att du utför de saker som Allah har gjort obligatoriskt för dig. Allah säger i koranen att vi ska be, varför ber vi inte då! Är inte bönen det minsta vi kan göra för att visa tacksamhet till vår Skapare?

Bör vi inte använda våra kroppsdelar och vår hälsa som Allah har gett oss, till att dyrka Allah och visa Honom att vi använder Hans gåvor i det som gör Honom nöjd. Allah har förklarat att de som dyrkar Honom uppriktigt, är de som tackar Honom. Att inte dyrka Allah är att visa otacksamhet; …och tacka Gud, om det är Honom ni [vill] dyrka. [2:172]

”VI HAR sannerligen gett dig det goda i överflöd! Be därför till din Herre och förrätta [ditt] offer!” [108:1- 2]

Profeten saw brukade stå i nattbön tills hans ben svullnade. När Aisha frågade honom, oh Allahs sändebud, varför gör du så här när Allah redan förlåtit dig för alla dina synder? Profeten saw svarade: Borde jag inte vara en tacksam tjänare till Allah? (Bukhari, Muslim)

Ett annat sätt att tacka Allah med kroppsdelarna är att hålla sig borta från det som Allah har förbjudit. Man använder inte sin tunga till att baktala, man använder inte sina händer till att ta på något som är haram, man använder inte sina öron till att lyssna på något som är haram osv.

Det finns människor som använder Allahs gåvor som Han har gett dem till att synda mot Allah. Är detta inte skamligt? Om du skulle köpa en fin och dyr penna till en syster som en present, och sedan skulle hon använda den för att skriva dåliga saker om dig, hade du inte blivit arg? Du hade säkerligen aldrig mer någonsin köpt något till denna syster. En man sa en gång: Varje dag lärde jag honom att kasta, när han blev stark i armen, kastade han på mig.

Men Gud skall belöna dem som visar tacksamhet. [3:144]

Belöningen för den som visar tacksamhet är obegränsat. För den som visar tacksamhet för något som Allah har gett honom, Allah kommer att ge denna person ännu mer, en ännu större belöning; Och [minns att] er Herre tillkännagav [för er]: 'Om ni visar tacksamhet skall Jag ge er en större [belöning], men om ni visar otacksamhet skall Jag sannerligen ge er ett strängt straff!'” [14:7]

Till och med iblis (djävulen) insåg tacksamhetens fördelar och bestämde sig för att få människan att sluta visa tacksamhet. Iblis (djävulen) säger till Allah; och jag skall ansätta dem framifrån och bakifrån, från höger och från vänster; och Du kommer att finna de flesta av dem otacksamma." [7:17]

…och var tacksamma!" Men få är de bland Mina tjänare som känner tacksamhet. [34:13]

Och de som tackar Allah kommer att vinna Hans tillfredsställelse; … visar ni tacksamhet är Han tillfredsställd för er skull. [39:7] 

En lärorik och berörande historia skriven av Imam Dhehebi som berör ämnet tacksamhet till Allah;

Abu Ibrahim berättar; en dag när jag var resandes i öknen gick jag vilse. Jag stannade upp vid ett gammalt tält och tittade in. Där fann jag en man sittandes i tältet. Medan jag närmade mig honom såg jag att han saknade händer. Det som förvånade mig ännu mer var att han även var blind och ensam, där fanns ingen som kunde ta hand om honom.

Jag hörde från honom vissa ord som han ständigt repeterade; All tacksamhet tillhör Allah som har ärat mig med en stor ära över många andra av Hans skapelser. Detta förvånade mig och jag blev intresserad och ville genast veta mer om honom. Han saknade händer, han var blind och var inte kapabel till att ta hand om sig själv. Jag såg mig omkring ifall jag skulle finna någon av hans närstående som hjälper honom, men jag fann ingen där. Jag fortsatte att närma mig honom tills hans slutligen hörde mig och frågade;

-          Vem är det, vem är det?

-          Jag svarade med; Salam alejkum! Jag är en man som har gått vilse och jag stannade vid ditt tält. Vem är du? Varför lever du ensam, var är din familj?

-          Mannen svarade; jag är en gammal sjuk man, som människorna har övergett och många av mina anhöriga har gått bort.

-          Jag sa; jag hörde dig säga några förvånande ord; All tacksamhet tillhör Allah som har ärat mig med en stor ära över många andra av Hans skapelser. Tala om för mig på vilket sätt Allah har ärat dig, du är blind, saknar händer, fattig och har ingen som hjälper dig?

-          Han sa; jag ska svara men på ett villkor, jag vill att du hjälper mig med något.

-          Jag svarade; absolut, bara berätta för mig!

-          Han sa; som du ser så har jag prövats med många prövningar, men all tacksamhet tillhör Allah, som har ärat mig med en stor ära över många andra av Hans skapelser. Har inte Allah gett mig en hjärna, som jag kan tänka med?

-          Jag svarade; ja det har Han.

-          Han sa; hur många människor finns det inte, som saknar denna gåva, de är duma, galna och kan inte tänka.

-          Det finns många, svarade jag.

-          Sedan sa han; all tacksamhet tillhör Allah som har urskilt och ärat mig över många andra av Hans skapelser.

-          Han fortsatte; har inte Allah gett mig hörseln, som jag kan höra adhan (böneutropet) med vid varje bön och höra dem i min omgivning.

-          Jag svarade; ja det har Han.

-          Han sa; hur många människor finns det inte, som är hörselskadade och inte kan höra. All tacksamhet tillhör Allah som har ärat mig över många andra av Hans skapelser. Har inte Allah gett mig tungan som jag kan nämna Honom med och kommunicera med människor. Hur många människor finns det som inte alls kan tala?!

-          Jag svarade; jo det finns många.

-          Han sa; all tacksamhet tillhör Allah, som har ärat och urskilt mig från många andra av Hans skapelser. Har inte Allah väglett mig till islam och jag dyrkar bara Honom ensam, där ingen annan förtjänar att bli dyrkad förutom Han. Jag förväntar mig en belöning från Allah för mitt tålamod med dessa prövningar. Hur många människor finns det som dyrkar statyer eller korset och de är nöjda med deras icke tro. De är vilseledda här på jorden och i det näst kommande. All tacksamhet tillhör Allah som har ärat mig över många andra av Hans skapelser.

Den gammla mannen fortsatte att nämna och numrera Allahs gåvor och detta förvånade mig ännu mer över hans starka och stabila tro. Att den gammla mannen i detta tillstånd var så nöjd och tacksam med de gåvor som han hade. Jag tänkte för mig själv, hur många människor finns det inte, som drabbats av någon sjukdom som inte ens är en fjärde del av det som den gammla mannen lider av, eller så har de endast prövats med blindhet eller dövhet, eller med någon annan mindre sjukdom som inte kan jämföras med den gammla mannens prövningar. Och man hör dessa människor ständigt klaga och gråta över det som har drabbat dem. Detta bara gör dem svagare och de förlorar all belöning hos Allah. Jag sjönk in i de djupa tankarna när den gammla mannen plötsligt avbröt mig.

-          Han sa; skall jag berätta för dig vad jag är i behov av, vad du ska hjälpa mig med?

-          Jag svarade; ja inshAllah, vad kan jag hjälpa dig med?

Han sänkte sitt huvud och ner för hans kinder rann det tårar från hans blinda ögon. Sedan lyfte han upp huvudet och sa;

-          Jag har ingen från mina anhöriga kvar förutom en 14- årig pojke. Det är han som matar mig, klär på mig, lägger mig om nätterna när jag ska sova och hjälper mig med det som jag behöver. Igår gick han ut för att leta efter mat och har inte kommit tillbaka sedan dess. Jag vet inte om han lever eller är död. Som du ser är jag gammal, trött och blind. Jag kan inte ge mig ut för att leta efter honom.

Jag frågade efter pojkens utseende och gav mig ut för att leta efter honom. Jag var själv vilse och visste inte vart jag skulle leta efter honom. Jag gick runt i öknen och försökte finna någon att fråga, men ingen dök upp. Plötsligt vände jag huvudet och fick syn på ett litet berg där massor med kråkor hade samlats. Jag tänkte för mig själv, att dessa kråkor inte samlas på ett ställe, om inte där finns något att äta. Jag började gå mot berget och när jag närmade mig kråkorna, flög de iväg och där fann jag en ung pojke som hade dött. Jag kunde se på hans kropp att han hade blivit uppäten av någon varg. Jag blev så ledsen över detta, inte för att pojken var uppäten utan för den gammla mannens skull. Jag började gå ner för berget och var alldeles förstörd och ledsen. Jag visste inte hur jag skulle berätta detta för den gammla mannen. Kanske skulle jag bara gå och lämna den gammla mannen eller kanske var det bättre att återvända och berätta vad som hänt? När jag började närma mig tältet kunde jag höra den gammla mannen inne ifrån tältet, nämna Allah. Jag var tankspridd, visste inte riktigt hur jag skulle börja berätta för honom…? Sedan kom jag tänka på profeten Ajoub (Job) a.s.

Jag gick in i tältet och fann den gammla mannen sittandes precis så som jag hade lämnat honom. Jag hälsade på honom. Han satt och väntade spänt och så fort han hörde att jag kom, frågade han var pojken var. Jag svarade;

-          Vem är mer älskad hos Allah, du eller profeten Ajoub a.s?

-          Han svarade; Ajoub a.s är mer älskad hos Allah.

-          Sedan frågade jag; vem har Allah prövat mest, dig eller profeten Ajoub a.s?

-          Han svarade; profeten Ajoub a.s utan tvekan.

-          Och jag sa; då ska du veta att pojken är död… Jag fann honom död vid ett berg där en varg hade ätit upp honom. Den gammla mannen började andas djupt och repetera orden; La ilaha ilAllah…

Jag försökte lugna ner honom och påminna honom om att han ska ha tålamod. Men hans lidande och gråt blev bara mer, tills han slutligen dog i min famn. Jag täckte honom med en filt och gick ut för att hitta någon som kunde hjälpa mig att göra i ordning den döda kroppen. Jag fick syn på några män ridandes på deras hästar, som antagligen var resenärer. Jag kallade på dem och de kom till mig. Jag förklarade för dem vad som hade hänt och att jag behövde hjälp. De följde med mig tillbaka till tältet och när de fick syn på den avlidne gammla mannen, ropade de ut; Abu Kulaba, Abu Kulaba…

Sedan fick jag reda på att Abu Kulaba hade varit en känd lärd man, som hade blivit gammal och sjuk, och som människorna hade övergett. Han hade prövats mycket och slutligen hamnat ute i öknen, i detta tält. Vi begravde honom och sedan följde jag med männen tillbaka till staden.

Samma natt drömmde jag en dröm med Abu Kulaba som hade ett vackert utseende, vita kläder och var frisk från alla prövningar. Jag såg honom gå på en grön plats. Jag frågade honom;

-          Oh Abu Kulaba, vad har fått dig att hamna på denna plats, vacker och frisk?

-          Han svarade; efter att Allah låtit mig inträda paradiset, hörde jag en röst recitera Allahs ord:

"Fred! [Detta är lönen] för ert tålamod och er uthållighet!" Vilken lycka i dessa eviga boningar! [13:24]