Jag vill inte att ni ska acceptera eller förstå, det behöver ni inte och jag fattar om ni inte heller vill.

 

Allt jag vill är att ni resekterar mina åsikter. Att ni respekterar att jag är mig själv.

 

Ni har ingen aning om hur många timmar jag har suttit och läst Biblen eller hur många timmar jag har senderat i kyrkan utan att känna att jag hör hemma. Vad jag har gått igenom och hur många gånger jag pratat med präster om det jag funderat över och aldrig fått något riktigt svar.

 

Att tro på Gud kanske inte betyder mycket för dig men för mig så är det just det som betyder mest! Att veta att det finns en högre makt än mig själv och att veta att livet har en mening...

 

För några år sedan förlorade jag hoppet totalt och la Gud på hyllan och tänkte att jag skiter i det hela. Men desto längre tiden gick desto sämre mådde jag och tankarna om självmord och smärta blev allt större.

 

När jag för första gången öppnade Koranen så tändes något i mig igen, jag var då 15 år och hade mycket för mig i livet så efter att läst något kapitel så kom saker imellan och jag glömde bort det jag hade läst.

 

Men när jag för första gången träffade Adhams mamma och såg henne be samt att höra koranen och se mecka på tv så blev jag nyfiken igen.

 

Gud har alltid funnits i mitt liv men aldrig på de sättet som jag såg de nu.

 

Efter allt dåligt jag har hört om islam och muslimer så ville jag ta reda på själv om det var sant eller ej för jag förstod inte hur en sån godhjärtad människa som just Adhams mamma kunde tro på något som sägs vara så hemskt.

 

Vid den tiden fick jag tag på en Koran och en MASSA böcker och för att säga sanningen så har jag nog aldrig läst så mycket i hela mitt liv som jag gjorde då, dag in och dag ut var allt jag kunde göra att läsa.

 

Desto mer jag läste desto mer vackrare och solklart blev allt för mig, det var just det jag läste som jag trodde på, det fanns verkligen inget som var fel eller konstigt.

Och jag har nog aldrig varit så lycklig i hela mitt liv som den dagen jag förstod att jag var muslim.

 

Det var i mitten av Februari 2012

 

Idag är det den 24 Nov 2013

Och även om jag har haft det tufft den senaste tiden så är det något som aldrig ändrats och det är vad jag tror på...

 

Folk har kommit imellan och försökt ändra min åsikt och folk kommer fortsätta göra det men det kommer inte funka, jag är nöjd med den jag är och älskar det jag tror på.

 

Jag kanske inte äter griskött eller dricker alkohol längre men vet du vad?

Jag har nästan aldrig tyckt om ändå! och det är heller inget som jag vill lägga min tid och energi på.

 

Det är inte hela poängen, varför bry sig om vad JAG äter eller vad JAG dricker och varför bry sig om vad JAG har på mig?

 

Så mycket skit jag har gjort i mitt liv och så oansvarig jag har varit, jo jag vet om det. Så har det ändå funnits en mening med det hela.

 

Just nu är jag så jävla nöjd med vad jag tror på och så OTROLIGT lycklig med och det är verkligen något jag vill dela med mig för att jag tycker att alla ska kunna få känna en sådan lättnad i sitt liv.